lördag 21 februari 2009

Paddling bland isflaken…


Det var ett tag sedan jag var ute i kajaken och paddelabstinensen börjar göra sig påmind. Därför blev jag glad när Pelle ringde och meddelade att det var ett tag sedan paddeln satt i vattnet och nu vill han också ut. Natten har varit kall. Ner mot 10 minusgrader. Det är en vindstilla morgon med blå himmel och strålande sol. Marken täcks av ett tunt lager vit snö och och i luften är det några minusgrader. Isen har lagt sig kring bryggorna. Mats och Pelle möter upp vid NSS klubbhus. På grund av att isen börjat lägga sig föreslår Pelle att vi sjösätter lite längre söderut på Ringvägen. Vi hjälps åt att lasta min kajak och femhundra meter senare ligger vattnet öppet. Isläggningen är i full gång. Vattenytan har börjat "skinna". Vi tar oss ut på Gårdsfjärden och längre ut stöter vi på tunn is. Den skär mot kajaken skapar ett olustigt ljud. Det låter som att isen skall skära igenom skrovet. Pelle påpekar med sin sedvanliga humor att jag inte behöver oroa mig för om kajaken håller eller inte ”du märker det när du blir blöt”. Alfågel hörs från Gårdssund och deras läten är ett alltid lika välkommet inslag. När kajaken plötsligt glider ur isen och ut på öppet vatten uppstår en skarp kontrast. Det blir plötsligt tyst. Kajaken glider ljudlöst genom vattnet. Vilket lugn. Längre ut tätnar isen och vi konstaterar att det troligtvis inte är paddelbart vatten ut mot Yttre Gården. Det mulnar under förmiddagen. Åter blir jag påmind om vilken betydelse ljuset har. Vi tar oss iland på den lilla oansenliga kobben Ådhällen. Vi fikar och noterar att isen rör på sig och att den börjar packas. Paddlingen tillbaka går långsammare och vi är tvungna att slå ner paddeln i isen för att få grepp. Vi har inte varit ute särskilt länge men isen har börjat lägga sig. Den är något kraftigare nu än tidigare. Reflekterar över att isens rörelser snabbt kan förändra förutsättningarna för om havet kommer att var paddelbart eller inte. Om Du (Mats) är inne på bloggen ”var inte blyg” utan lämna ett meddelande ;-)







Tack Pelle och Mats för en trevlig och lärorik paddeltur…

söndag 8 februari 2009

Paddling på utsidan av Järflotta till "Trumman"

En gråmulen dag. Ett par plusgrader och syvästlig, tilltagande vind. Bestämde mig för att ta mig söderut ner mot Järflotta. Jag väljer att paddla på utsidan. Den östra sidan. Ute på Gårdsfjärden tilltar vinden och en lätt dyning rullar in mot klipporna och över bergshällarna. Paddlar in på östra sidan om Norra Lökviksholmen. En Havsörn flyger upp och cirklar över ön för att sedan sakta segla ut över öppet hav. Tar mig mellan de två Lökviksholmarna och vidare på utsidan av Blänkholmen och Gjusklubben. Paddlar på läsidan i lätt dyning. Söderut spricker himlen upp och Viksten reser sig ur havet. Det är en mäktig syn. Rundar den oansenlig lilla klippan "Trumman" och börjar ta mig hemåt. Vinden är sydvästlig vilket ger en lätt surf. I lä av Gjusklubben tar jag fram kaffet och en smörgås och fikar sittande i kajaken. Vid Valsudden bestämmer jag mig för att ta mig rakt norrut till Kalkskär. En vacker ö och som pryds av ett ensamt träd. Paddlar vidare i nordlig riktning upp mot Knappelskär och är hemma strax innan det börjar skymma.


lördag 7 februari 2009

Övning med Sjöräddningen i tät dimma...

Det är ett par plusgrader och ingen vind. Bryggorna är insvepta i tät dimma. En flock sjöfåglar har okuperat bryggan och använt den som "toalett".

Vi packar kajakerna och ger oss av och slukas av den täta dimman. Allt är lugnt och stilla endast ljudet av en flock alfåglar hörs på avstånd.

Pelle har gjort upp med sina kollegor på Sjöräddningen om att vi tillsammans skall simulera en nödsituation. Sjöräddningens personal behöver öva. Söder om Yttre Gården ringer vi och larmar. En person i gruppen har "brutit armen" och en har "oroväckande lågt blodsocker". Vi anger vår ungefärliga position och lägger oss sedan tätt med kajakerna och väntar. Strax hörs motorljud och plötsligt dyker Sjöräddningen upp ur dimman. En stödkrage pumpas upp för att spjälka upp den "brutna armen". Havet ligger lugnt. Endast en lätt dyning rullar in över klipporna.

Efter övningen tar vi oss vidare. Vi går iland för nu är vi fikasugna. Pelle kan man lita på! Han har "som vanligt" med sig "bullens pilsnerkorv". Tack för att Du finns Pelle! När korven skall kokas roar/oroar Carina oss genom att försöka elda upp sig själv med hjälp av Primusköket. Mätta och belåtna styr vi hemåt.







Tack Pelle, Carina, Linda, Sven och besättningen på Sjöräddningen! Ännu en magisk och givande dag på sjön…